KarinmedK

Godmorgon!

Så, igår var det dagen D jag sov jätte dåligt på natten och var jätte pirrig hela dan igår. Rickard kom hem strax efter två och vid tre åkte vi in mot stan, stannade på granngården och köpte spån till hästarna innan vi åkte till USÖ. Vi var på specialistmödravården kvart i fyra och barnmorskan ropade upp oss nästan direkt när vi hade satt oss i väntrummet, det var jätte lugnt och tyst på avdelningen. Rickard fick sätta sig på en stol precis brevid mig där jag låg på en brits med en mjuk skön kudde. Fick gelé på magen och sen...
Sen började hon titta och plöttsligt dök det upp en liten liten blipp på tv skärmen, det var våran beeebis!!!!!!!!!!!!! Den var helvild i början och sparkade och viftade så vi knappt hann med och se men sen lugnade den ner sig och barnmorskan började titta så att hjärtat och allt såg bra ut, allt såg jätte bra ut och allt var som det ska vara =) Sen mätte hon lårben och huvud och så för att se om det beräknade datumet behövde ändras, det nya datumet blev 28 Februari bara en dag efter det som var satt innan.
Just nu sitter jag och gråter lite, men bara av lycka =) blir så glad när jag tänker på våran fina.
Barnmorskan tog några fina bilder som jag inte kan sluta titta på  jag låg och tittade heeela kvällen igår, det är verkligen det finaste,vackraste, sötaste och bästa som finns!


Våran fina....


Titta, jag kan redan vinka!


och suga på tummen...


Här slår jag nästan en bakåtvolt. Hi hi visst e jag söt?! Det tycker iaf min mamma och pappa!

Så, för alla er som undrar. Till 95% så är det en liten flicka som ligger i min mage, barnmorskan var ganska säker på vad hon såg annars sa hon att hon inte skulle ha sagt något alls. Men man får väl försöka vara lite lite inställd på en överraskaning ändå. Men från och med nu kallar vi den för hon =) lilla blippan! Våran fina lilla snutta...

Och visst blev vi lite överaskade, vi som trott på en pojke hela tiden, men vi blev glatt överaskade och det är ju en tjej med vilja och attityd det har vi allt sett och kännt redan,hi hi.

Slutligen måste jag erkänna att jag låg där och grät av lycka när jag såg den lilla busungen på bilden, det var det häftigaste jag har upplevt, att få se hur den rör sig och lever därinne och det lilla lilla hjärtat som slog =)

Jag och Rickard är verkligen världens lyckligaste just nu =)