31 augusti 2008 - Hur ska jag klara detta?? (bara tråkig läsning)
Hur ska jag kunna bli mamma? Hur ska jag orka allt just nu? Var ska jag vända mig? Vad ska jag ta mig till? Varför dessa tårar??
Jag kan inte sluta gråta, jag känner mig direkt värdelös och jag kan inte få ur mig varför. Det känns bara som en stor klump i bröstet. Rickard blir bara frustrerad och arg och det leder ju till att jag bara blir ännu mer ledsen. Just nu vet jag verkligen inte vad jag ska ta mig till och innerst inne vet jag kanske varför det är såhär men jag kan inte ens samla mig själv och reda ut det, hur ska jag då kunna förklara för någon annan? Det värsta är ju Rickard, han förstår ju inte varför och det är bara så jobbigt att inte kunna tala med den man står närmast, jag får bara ur mig -vet inte varför, när han frågar.
Självklart så börjar jag ju tvivla på mig själv, kan jag verkligen bli en bra mamma? Jag tänker stackars liten och undrar om den känner att mamma är ledsen? Jag vill ju verkligen ge dej allt jag har när du anländer men klarar jag verkligen det? Det är så mycket jag vill men klarar inte ens en tiondel...
Känner mig bara så ensam just nu och kännslan i kroppen är bara tom, jag orkar ingenting och jag känner inte för någonting, jag klarar inte av att tala med den som älskar mig mest och jag känner bara att jag missköter mitt liv.
Förlåt för allt mitt klagande, jag är rädd för vad som komma skall och för att vara så ovetande om framtiden.
Idag går även en tanke till lilla Vilma 4år som nyss har fått diagnosen "hjärntumör" och som enligt läkarna bara har 2-3 månader kvar i livet,världen är bra orättvis. Tänker på hennes familj och jag hoppas på ett mirakel, än finns det hopp.
Puss å kram
Jag kan inte sluta gråta, jag känner mig direkt värdelös och jag kan inte få ur mig varför. Det känns bara som en stor klump i bröstet. Rickard blir bara frustrerad och arg och det leder ju till att jag bara blir ännu mer ledsen. Just nu vet jag verkligen inte vad jag ska ta mig till och innerst inne vet jag kanske varför det är såhär men jag kan inte ens samla mig själv och reda ut det, hur ska jag då kunna förklara för någon annan? Det värsta är ju Rickard, han förstår ju inte varför och det är bara så jobbigt att inte kunna tala med den man står närmast, jag får bara ur mig -vet inte varför, när han frågar.
Självklart så börjar jag ju tvivla på mig själv, kan jag verkligen bli en bra mamma? Jag tänker stackars liten och undrar om den känner att mamma är ledsen? Jag vill ju verkligen ge dej allt jag har när du anländer men klarar jag verkligen det? Det är så mycket jag vill men klarar inte ens en tiondel...
Känner mig bara så ensam just nu och kännslan i kroppen är bara tom, jag orkar ingenting och jag känner inte för någonting, jag klarar inte av att tala med den som älskar mig mest och jag känner bara att jag missköter mitt liv.
Förlåt för allt mitt klagande, jag är rädd för vad som komma skall och för att vara så ovetande om framtiden.
Idag går även en tanke till lilla Vilma 4år som nyss har fått diagnosen "hjärntumör" och som enligt läkarna bara har 2-3 månader kvar i livet,världen är bra orättvis. Tänker på hennes familj och jag hoppas på ett mirakel, än finns det hopp.
Puss å kram
Kommentarer
Postat av: Erica
Men sötaste du. Inte ska du tvivla på dig själv. Jag vet att du kommer göra allt för eran lilla och det kommer du klara hur bra som helst! Jag vet för jag känner dig! Jag kan inte tänka mig en person som skulle passa bättre som mamma än dig. Du vet att jag finns här om du vill prata eller bara umgås och snacka skit. Det är vi väldigt bra på =P Vi kanske kan ses i veckan eller helgen? Var så länge sen nu. Jag tror killar blir rädda när vi gråter för dom vet inte vad dom ska göra. Det är nog därför som dom reagerar så. Isak gör lika dant. Tänker massa på dig!
Massa styrke pussar och kramar!
Trackback
