12 augusti 2008 - Svallvågor, någon som vill surfa?
Hej och hå...
Ja, då var helgen avklarad och det är redan tisdag. Helgen blev lyckad och vi hade jätte roligt, hoppas att grabbarna hade lika skoj! Hotellet var över förväntan med dubbelrum och bubbelbadkar, frukosten var superb och tomtit experiment var ungefär som vi väntat oss. Vi åt gott på lördagskvällen, gick ner till en mysig italiensk resturang en bit bortanför hotellet, efter det köpte vi massa godis och hade tv mys på rummet, grabbarna bubblade bubbelbad sen la vi oss skapligt tidigt. Tomtits experiment öppnade inte förren elva på söndagen så det blev en lugn morgon med god frukost och grabbsen blev nog lite väl rastlösa och busade värre innan vi kom iväg från hotellet. det blev en heldag på tomtit och vi åkte ifrån södertälje vid fyra tiden, stannade och åt i eskilstuna sen hem till ett regningt Bälsås.
Bilder från helgen kommer så fort jag lagt upp dom på datorn!
Dåså, då går jag in i vecka 13 imorgon, det känns som att tiden har börjat rulla på fortare nu och veckorna flyger fram. Jag mår fortfarande bra fysiskt och hoppas att bebis också mår bra därinne.
Psykiskt är det dessvärre lite sämre för tillfället =( förmodligen är det massor av hormoner som spökar men jag hade aldrig kunna tänka mig att det skulle vara såhär. Ena sekunden är jag helt upprymt och svävar på moln av lycka ,jag längar såååå efter att få hålla i våran bebis och snosa bebishår och pussa och gosa. Men andra sekunden faller allt samman jag får panik och gråter hejdlöst, det som allt som oftast löser ut den där paniken är jobbet och varje dag känns som en kamp för att orka. Jag vill så gärna kunna jobba dom här månaderna som är kvar nu, vi behöver ju pengarna men varje gång jag sätter mig i lasbilen eller bara tanken av att jag ska iväg och köra får mig att glömma alla positiva tankar och jag kan sitta och gråta en halv dag. Jag får skuldkännslor för den lille som har en så svag mamma. Mycket går ut över stackars Rickard som knappt vet vad han ska ta sig till, han vill ju bara att jag ska må bra men samtidigt så får han lite panik över att jag inte klarar av att jobba och tankarna snurrar om hur vi ska klara oss ekonomiskt och allt. Han gör verkligen allt han kan för att vi ska må bra fast jag beter mig som skit ibland. Så, va sjutton gör man? väntar på att allt ska lugna ner sig eller? Imorgon ska jag iväg på läkarundersökning så då ska jag fråga Barnmorskan vad hon tycker att jag ska göra och om det verkligen kan vara bra för barnet att jag mår såhär?
Dumma jäkla jobb! jag som tyckte att det så kul att köra, det har bara blivit för mycke det är krävande, det är ensamt, man är utsatt, det är svårt, tufft och jobbigt. Jag kräks på att sitta där, det är ungefär som att föräta sig på en maträtt man älskar eller att spela sönder an jätte bra låt. JA jag erkänner jag orkar inte med det här arbetet längre, det värsta är att jag inte har så mycke val just nu för vem vill nyanställa en tjock hormonstinn valross som bara kan jobba några månder till? Om det finns nån som vill så är ni hjärligt välkommna med alla förslag!
Ne nu ska jag sluta klaga, för det som betyder något är att vi inte ångar en sekund av detta och att den lilla bebisen är sååå välkommen och h*n kommer att få det bästa av det bästa från oss!
En annan upppiggande sak är att min lilla skatt Highness ska få komma och bo hos Amanda och hennes familj, dom har beslutat sig för att ta henne på foder och det kommer bli så skönt att veta att hon har det bra och får den uppmärksamhet hon förkänar. Dom verkar verkligen ha tänkt över saken och planerat massor så det känns jätte bra =)
Ne nu ska jag försöka göra lite nytta här hemma när jag ändå inte gör något annat, jag jobbade igår och ska eventuellt iväg en kortis i e.middag sen.
Ja, då var helgen avklarad och det är redan tisdag. Helgen blev lyckad och vi hade jätte roligt, hoppas att grabbarna hade lika skoj! Hotellet var över förväntan med dubbelrum och bubbelbadkar, frukosten var superb och tomtit experiment var ungefär som vi väntat oss. Vi åt gott på lördagskvällen, gick ner till en mysig italiensk resturang en bit bortanför hotellet, efter det köpte vi massa godis och hade tv mys på rummet, grabbarna bubblade bubbelbad sen la vi oss skapligt tidigt. Tomtits experiment öppnade inte förren elva på söndagen så det blev en lugn morgon med god frukost och grabbsen blev nog lite väl rastlösa och busade värre innan vi kom iväg från hotellet. det blev en heldag på tomtit och vi åkte ifrån södertälje vid fyra tiden, stannade och åt i eskilstuna sen hem till ett regningt Bälsås.
Bilder från helgen kommer så fort jag lagt upp dom på datorn!
Dåså, då går jag in i vecka 13 imorgon, det känns som att tiden har börjat rulla på fortare nu och veckorna flyger fram. Jag mår fortfarande bra fysiskt och hoppas att bebis också mår bra därinne.
Psykiskt är det dessvärre lite sämre för tillfället =( förmodligen är det massor av hormoner som spökar men jag hade aldrig kunna tänka mig att det skulle vara såhär. Ena sekunden är jag helt upprymt och svävar på moln av lycka ,jag längar såååå efter att få hålla i våran bebis och snosa bebishår och pussa och gosa. Men andra sekunden faller allt samman jag får panik och gråter hejdlöst, det som allt som oftast löser ut den där paniken är jobbet och varje dag känns som en kamp för att orka. Jag vill så gärna kunna jobba dom här månaderna som är kvar nu, vi behöver ju pengarna men varje gång jag sätter mig i lasbilen eller bara tanken av att jag ska iväg och köra får mig att glömma alla positiva tankar och jag kan sitta och gråta en halv dag. Jag får skuldkännslor för den lille som har en så svag mamma. Mycket går ut över stackars Rickard som knappt vet vad han ska ta sig till, han vill ju bara att jag ska må bra men samtidigt så får han lite panik över att jag inte klarar av att jobba och tankarna snurrar om hur vi ska klara oss ekonomiskt och allt. Han gör verkligen allt han kan för att vi ska må bra fast jag beter mig som skit ibland. Så, va sjutton gör man? väntar på att allt ska lugna ner sig eller? Imorgon ska jag iväg på läkarundersökning så då ska jag fråga Barnmorskan vad hon tycker att jag ska göra och om det verkligen kan vara bra för barnet att jag mår såhär?
Dumma jäkla jobb! jag som tyckte att det så kul att köra, det har bara blivit för mycke det är krävande, det är ensamt, man är utsatt, det är svårt, tufft och jobbigt. Jag kräks på att sitta där, det är ungefär som att föräta sig på en maträtt man älskar eller att spela sönder an jätte bra låt. JA jag erkänner jag orkar inte med det här arbetet längre, det värsta är att jag inte har så mycke val just nu för vem vill nyanställa en tjock hormonstinn valross som bara kan jobba några månder till? Om det finns nån som vill så är ni hjärligt välkommna med alla förslag!
Ne nu ska jag sluta klaga, för det som betyder något är att vi inte ångar en sekund av detta och att den lilla bebisen är sååå välkommen och h*n kommer att få det bästa av det bästa från oss!
En annan upppiggande sak är att min lilla skatt Highness ska få komma och bo hos Amanda och hennes familj, dom har beslutat sig för att ta henne på foder och det kommer bli så skönt att veta att hon har det bra och får den uppmärksamhet hon förkänar. Dom verkar verkligen ha tänkt över saken och planerat massor så det känns jätte bra =)
Ne nu ska jag försöka göra lite nytta här hemma när jag ändå inte gör något annat, jag jobbade igår och ska eventuellt iväg en kortis i e.middag sen.
Kommentarer
Trackback
